Katten satt i granen...

Ikväll var det dags. Olona tog sikte på skogen. Jag sa till Niklas att det bara är en tidsfråga innan hon har klättrat upp i något träd. Och mycket riktigt. Efter ett par minuter ser jag hur en svart och vit ulltuss sitter ett par meter upp i den stora granen. Vi gav henne en stund att fundera på hur hon skulle ta sig ner igen, men efter ett par misslyckade försök och ynkliga jamande fick Niklas hämta stegen och plocka ner henne. Hon ville ju så gärna komma åt de där pipande fåglarna uppe i trädet....

På väg att inspektera markerna.

Annars är Olona väldigt tuff ute nu. Hon springer runt som en galning när vi släpper ute henne. Allt är väldigt spännande.

Spadar. Spännande.

Ja, jag vet. Jag är otroligt snygg.

Ganska skönt att få komma in i värmen igen.

Vi har börjat samla ihop allt skräp som ska köras till tippen på fredag. Det är en hel del. Och då har vi ett uthus som är proppat med sopsäckar också...

Nu är nästan allt det där skräpet i påsar... möjligen att det finns lite kvar under snön.

Som om att det inte räckte med allt skräp är skyldiga till, så finns det en hel del kvar på tomten efter de förra ägaren. Eller vad sägs om en gammal köksspis?

Niklas har fått för sig att han och jag ska lyckas få upp den här på släpvagnen på egen hand. Aldrig har jag sagt.

Här har vi en extra madrass till alla kommande gäster...

Jag var så nöjd när fångsterna av möss minskade i vintras. Äntligen var de utrotade från Fernlunda! I själva verket har gnagarna där ute hånskrattat åt mig. Kolla vad NÅGON har gjort med vår gräsmattan! Jag bävar för hur resten av gräsmattan kommer se ut när snön tinar....

Dessutom tror jag jag såg en av de skyldiga sorkarna ikväll. Imorgon är det jag som bussar Olona på dem.

Vi tar tacksamt emot alla tips för hur man utrotar såna djur som ställer till det så här. Är det mössen? Sorkar? Mullvadar? Vilka de än är så ska de bort!