30 dec. 2010

Spiderman

Eller (Ni)klas Klättermus. Det är jag det. Upp och ner på stegen, otaliga gånger och ett antal gånger till. I kväll målade vi klart staketet på loftet och tog tag i skitjobbet att måla limträbalken. Det var inte så högt faktiskt, jag har vant mig vid höjder ganska bra under de här månaderna, men skitjobb var ordet sa Bull.
Det är en av alla de saker jag kommer kunna njuta av när jag ligger och jäser i soffan och tittar i taket. För övrigt, när vi ändå är inne på soffan, beställde vi en soffa i förrgår. En brun, tror jag det var.


Nu fan.
Någon som vill ta över?


Och så har vi ju glömt att tacka Jonas och Johanna för hjälpen med takskottningen. Jag och Jonas hade ett Indiana Jones, eller förlåt, ett Indiana Jonas moment uppe på taket.

Som tack får de den här bilden på Olona.

"Ja villde sitta här. Ja villde de faktis."

29 dec. 2010

Listigt Niklas!

Lister och åter lister. Hur många meter behöver man egentligen? Har någon någonsin räknat rätt? (Läs: inte köpt på tok för lite?) Att jobba med ett sådant precisionsarbete som att sätta lister, socklar, etc. i ett gammalt hus som detta kan vara ett helvete. Taket är satt i någon slags vågform och väggarna skjuter iväg åt olika håll som Olonas morrhår. Och den där kniven som jag slängde med när jag var på bygghandeln ("...och så måste han köpa en kniv och en tumstock varje gång han handlar.") får visa vad den duger till. Men det blir fint till slut, även om det är ett frustrerande pillergöra med alla små vinklar och vrår. Speciallösningar är praxis, inte går det att undvika att komma på sig själv med vänsterhanden sakta rivandes i skäggstubben eller högerhanden gnidandes i det saltsvettiga nackskinnet.

Jag orkade inte gå ut igen och ta bilder på listverket utan ni får hålla er till godo med lite "gamla" bilder från dagarna som gått sedan sist. Av gullighetstekniska skäl är många av bilderna av kattkaraktär, vi ber om ursäkt för detta.

"Jag vill följa med!"

Här tycker Olona om att sova. Denna lyxiga apartement är högt och centralt belägen med utsikt över  eventuell bespisning samt lek. Den erbjuder dessutom kringelformad-sovställning-stöd.

"Kan jag hjälpa till?"

Kolla vi jobbar på huset också. Lägger golv till exempel. Det gick bra i enlighet med devisen "hur svårt kan det vara?". Inte särskilt, visade det sig.

Målning, vår ständiga följeslagare. Som en ond ängel på ena axeln sitter penseln i lacknaftan och pockar på vår uppmärksamhet.

Olona fick komma ut i snön för första gången i dag.

Det var spännande.

Men lite läskigt.

Och spännande.

Men lite läskigt.

Och framför allt var det väldigt skönt att komma in i värmen efteråt.

Vinterpromenaden finns även på skakig oskarp film.



I morgon ska jag köpa fler lister. Tjoho.

25 dec. 2010

Lite julledigt

Även om vi i år inte har någon julgran (hur skulle det gå med en liten misse?) och inte ens en adventsstake (hur ska vi hitta den i alla flyttlådor?), så har vi unnat oss lite julledigt här på torpet. Vi gosar med missen, äter lite för mycket godsaker, gosar lite mer med missen, planerar en del inköp. Men i dag hann vi med några timmars jobb, nu är biblioteket färdigmålat! ( om vi bortser från trappan) . Och klädkammaren har nästan fått alla socklar och lister uppsatta, fattas bara någon decimeter. Men nu ska Niklas vara ledig till den 2 januari, han kommer få jobba hårt här hemma istället. Jag förväntar mig att vi ska ha kommit en bra bit med lackeringen av golv innan den 2 januari.

Imorgon är det tänkt att syster med pojkvän ska komma hit, prio ett blir att skotta taket och sen ska de få varsin färgpensel. Men jag antar att jag kommer hitta de sittande på soffan med charmtrollet Olona istället.

Olona som för övrigt tog sitt första byte i morse. En fluga i sovrumsfönstret. Matte och husse ropade så klart glada hejarop till vår framtida musjägare. Hon var väldigt stolt när hon knaprade i sig flugan...

Och i väntan på att vi har fått lite mer gjort på huset än målat någon list här och där så får ni se filmen när Olona spöar leksaksråttan istället. Leken är för övrigt vår metod att få henne trött på kvällen så att hon sover till i alla fall klockan 6 innan hon väcker oss...

Så kolla på filmen nu: http://www.youtube.com/watch?v=OGaspr3_IXY

22 dec. 2010

Renoveringsbloggen som blev en kattblogg

Men vad gör man när man har ett litet uppmärksamhetssökande charmtroll som detta i närheten?

Och då syftar jag på individen till vänster i bild.
Therese har dock varit duktig och grundat klart staketet på loftet. Återigen har vi missbedömt behovet av färg och köpt för lite. Det som är kvar att grunda är staketet vid trappan och spaljén. Och lite lister, nån gång sen.

Dessutom har elektrikern varit här och dragit en massa sladd i dag. Han påstod att han skulle komma och göra klart i morgon. Allt utom elementen, de tar vi efter tapetseringen, det blir helt enkelt bäst så.

Sen är jullov. Och då ska det målas klart, snickras klart och förhoppningsvis tapetseras lite. Men vi får se. Det känns även som att det är läge att skota av taken. Är säkert en 60-70 centimeter snö där.

Men som sagt, vad ska man göra...

21 dec. 2010

Halva jobbet klart...

... i alla fall med grundmålningen av staketet. Återstår många varv till med penseln....


Åh vad det är kul att måla staket. Eller inte.



Sen så fortsätter Olona charma alla som träffar henne. Therese mamma var först ut i helgen. Hon försökte få adoptera missen... men det gick vi inte med på!

Olona älskar att ligga i sin filt och gosa. Och mamma älskade att gosa med missen. Perfekt kombination!

Och i dag var det dags för syster yster att förälska sig i det lilla charmtrollet.

20 dec. 2010

Nu eldar vi!

Kaminen fick godkänt i dag i någon slags besiktning. Vet inte riktigt vad han gjorde men nu är det bara att elda.

Mysigt. Och framförallt varm.
Olona har ju visat Fernlundas möss vad som väntar när hon blir större, leksaksråttorna är snart ett minne blott med hennes framfart på de. Men hon är ju en knäkatt, så ganska ofta vill hon bara ligga under sin rosa filt och sova. Och kurra.


Frågan är bara vad som är upp och ner på henne. Och bak och fram?

18 dec. 2010

Antal invånare: 3

 Av förklarliga skäl arbetar vi inte på huset i dag. Hon heter Olona och är 12 veckor i dag. Hon verkar redan trivas med sin rosa filt på kökssoffa. Vi får väl se när vi får något gjort på torpet här nästa gång...

Husse och misse tog en tupplur direkt när vi kom hem från Sundsvall.
n.
Sedan var det tänkt att vi skulle äta. Men Olona vet hur hon ska få uppmärksamhet... kurr, kurr. Niklas vill tillägga att hans tallrik inte alls var så äcklig som det ser ut. Det där är början till en väldigt god pastasallad med bönor.
En modig kisse. Hon har redan gjort en upptäcktsfärd till övervåningen på egen hand. Jag och Niklas satt nervösa kvar i köket. Men hon kom hoppande ner från trappan ganska snart.

15 dec. 2010

Glögg

Vi städade ikväll. Beundrade det nästan färdiga staketet. Sen stängde vi dörren ut till utbyggnaden. Niklas har precis gjort någon avancerad uträkning med vinklar, cos, sin, tan. Jag fattar ingenting, men nu ska han förhoppningsvis lyckas köpa rätt antal taksteg. Och förhoppningsvis kan snickarna hjälpa oss med de på fredag morgon för att sotaren ska förhoppningsvis kunna göra en besiktning under fredagen. Men det är för många "förhoppningsvis" i det där för att jag ska tro att vi kan elda i den till helgen.

Nu gör vi kväll, med glögg och pepparkakor. Och låtsas att det inte alls är helvetes massa arbetstimmar kvar där ute innan vi kommer kunna sitta i en soffa och slötitta på tv samtidigt som vi gosar med kissekatten.

Alla som känner att de vill måla under julen, varmt välkomna till Fernlunda! Vi lovar både gott fika och kattsällskap.

Nästan helt färdigt staket. Ja, minus färgen alltså.

Jag antar att de här spjälorna ska användas till trappan. Undra vad såna här kostar egentligen... 

Underbleck som någon stackare (snickare) ska montera på plats under morgondagen samtidigt som det är svinkallt ute. 

14 dec. 2010

Något sorts ljus i slutet av...

Tyvärr finns det ständiga hinder på denna löparbana som är att renovera. Ett sånt kan till exempel vara att man köper färg. Och så målar man med den färgen. Och så ser det ut att vara liiite fel nyans. Och så kan man inte måla som man hade tänkt. Och så blir det jobbigt och tråkigt och besvikelse. Och i stället städar man, och det är skittråkigt. Och då märker man inte ens, eller iaf väldigt knappt, att det har hänt en hel del på sistone. VI har gjort en hel del på sistone. Snickarna har gjort en hel del.

I går kom vi hem till detta. Det var hyffsat städat dagen innan, nu återigen kaos. Men, kolla där till vänster.

Kaminen! På plats!

Och väggen som skulle bli vit, är vit.

Och dörrarna har fått fina långplåtar.

Och titta, ett supersnyggt staket på gång. Saknar överliggare och höger halva. Och, ja, mer att måla då.

Jag roade mig med att sätta upp kantlist på övre kanten av väggstumpen som syns i botten av förra bilden.
Ja, mer att måla.
Så egentligen närmar vi oss något sorts slut på det hela, och att det gått fort kan väl ingen säga emot. Men det är fortfarande mycket kvar och det är inte alltid lätt att hålla modet uppe. Som tur är har vi en kattunge att se fram emot. I dag kom Olonas klätterträd till Fernlunda. Det ligger dock kvar i kartongen än så länge. Vi behöver hitta en lämplig plats för spektaklet.

I morgon hoppas vi få se ett färdigt staket och kanske en påbörjad trappspalje... Och två provmålade vita nyanser som i torkad form ser exakt likadana ut - det vore skönt att slippa återvända ännu en gång till färgaffären med missnöje på hjärtat.

12 dec. 2010

Vitt, vitt, vitt...

... är så fruktansvärt tråkigt att måla! Och dessutom tog både grundfärgen och täckfärgen till listerna, socklarna, fönsterfoder slut i dag när vi kommit typ halvvägs med målandet. Typiskt. Men, det är ju ett helt hus vi håller på och renoverar så det finns mycket annat att göra.

I biblioteket ska vi ha en vit väg, det är där Niklas ska bygga en bokhylla från golv till tak, och då är det onödigt att ha dyr tapet på den väggen när det bara kommer vara en massa böcker som syns. Så, Niklas spacklade klart och så var det dags för mitt jobb.

Väggen rakt fram ska bli vit. 
En roller och så är jobbet snart fixat. Jag hittade ett längre skaft sen så då gick det väldigt lätt.

Tada! Ett lager grundfärg på gipsväggen. Återstår åtminstone ett lager täckfärg. Inte så noga när det ändå ska vara böcker på hela väggen. Och nej, socklarna är inte färdigmålade, färgen tog ju slut. Och pärlsponten i taket målas inte förrän om någon månad när träet har torkat ordentligt. Taklisten ska få färg så fort vi har köpt mer.

 
Men vi har ju så klart gjort mer än bara målat en vägg, socklar, dörrar, lister osv. Niklas har satt upp taket i den kommande klädkammaren. Nu ska gipsväggarna där målas (får se om någon orkar med det ikväll...).

Och vi fortsätter med vår nedräkning. Om en vecka kommer vi garanterat sitta här på kökssoffan och gosa med världens finaste Olona. Då får allt med husrenovering ta en paus.

Hon verkar vara en riktigt knäkatt. Vill sova i famnen, gosa, och busa.



11 dec. 2010

Sånt som inte syns så mycket...

...men tar en förbannad massa tid att göra. Och jag har fått nån sorts läder i stället för hud på fingrarna.

I dag har Lennart och Agneta varit på besök och hjälpt till med målning och slipning. Ovärderligt faktiskt, många timmar mer jobb utfört. Alla foder är på plats sedan tidigare i veckan och nu är dessutom allting grundmålat. Faktum är att till och med spacklingen är (nåväl, i stort sett) färdig. Lennart hjälpte till att sätta upp gips på den väggfläck som lämnats kvar. Vi pusslade ihop av det som fanns kvar. Dessutom har jag sprungit upp och ner på stegen som ett mähä och slipat, spacklat, målat, sopat, etc. Men grundfärgen tog slut innan allt fick ett stänk.

Therese skrev en fin lista på det som "skulle göras" i helgen, hittills har vi inte bockat av en enda punkt eftersom allt är "halvt färdigt". Återigen detta pussel av moment som ska läggas i rätt ordning.

I morgon ska jag ge mig på taket i klädkammaren som förutom lister i densamma och på toaletten är det enda snickeri vi har kvar nu. Och det vore så otroligt skönt att få bära ut lite virke som bara ligger och tar plats.

Ett aber just nu är dörrhandtag, eller trycken som det tydligen heter. Jag har tittat på bygghandeln men gav upp ganska snabbt eftersom allting ser så modernt ut. Dock hade de långplåtar (tror jag det heter) som kommer ge samma utseende som de gamla dörrarna. Jag planerar att sno trycken från nuvarande köksdörren samt ytterdörren till gamla vedboden och den dörr som står i densamma i ett hörn och ser ensam ut. Eller så svänger vi förbi Gysinge och hittar nåt fint.

Bilder dårå.

Högt var det. Är det. Jag ska måla de där jävla listerna två gånger till. Lennart höll sig på marken.

Titta vilken fin ställning. Men inte går jag upp på den.

Tapeter beställda, efter noggranna uträkningar som jag redan insett var lite fel.
Inget slår pärlspont på fingrarna när det gäller anteckningsbarhet.
Eftersom vi inte vet riktigt var adventsljusstaken är i all bråte så har vi liksom inte orkat räkna ner till julen som sig bör. Men vi har ju vår alldeles egen nedräkning i stället. I dag, lördag, är det en vecka tills Fernlunda blir med katt, som sig bör.
Notera hur jag försöker förklara det där med "skärpa" för kamerakvinnan.

5 dec. 2010

Nu är det segt

Snickarna har ju haft uppehåll en vecka och arbetat på annat ställe medan vi väntat på vårt sista fönster. Men i fredags kom de och installerade de tre sista! Väldigt fint blev det, bara spröjsen till de två mindre som fattas.

Och nu återstår ännu mer spackling. Och målning.

Vi fick order om att måla ett par (13 stycken) brädor under helgen som snickarna ska sätta upp imorgon (förhoppningsvis). Så när vi kom hem från julfesten igår kväll (tidig natt) var det bara att plocka fram färg och penslar.

Rött är lite roligare än vitt att måla.


Sen har vi konstaterat att vi har valt fel nyans på den vita färgen som vi har målat alla fönsterfoder med. Det skär sig väldigt mycket mot den ram som fönsterrutorna sitter i. Så nu har vi köpt en ny burk som vi ska stryka ett lager med. Väldigt irriterande eftersom jag målat klart sex av nio fönster. Och så fortsatte vi titta oss omkring, hmm, om vi målar taklisten vit kommer den inte matcha den vita färgen på taket, hrm... Nu funderar vi på att ha taklisterna i samma färg som golvet i det stora rummet (någon mörk bets). Eller så tar vi med en liten bit av takpaneln till färghandeln och kollar om vi kan hitta en vit färg som passar. För taklisterna tänker jag inte måla i "fel" färg! 

Det mesta känns segt just nu. Vi vill bara slita bort all papp och börja lacka golv och tapetsera! Men först ska det spacklas mer, slipas, målas om, slipas, funderas, vänta på snickare... 

Gos med världens finaste


Så igår var det äntligen dags för ett till besök hemma hos Olona och de andra kattungarna. Olona var väldigt trött när vi kom, och som den knäkatt hon är ville hon gärna ligga i famnen och sova. Behöver väl inte ens säga hur lycklig Niklas var. Se bara på bilden! Och nu har vi börjat nedräkningen! Den 18:e december flyttar hon till Fernlunda.


En pälsdjurallergiker med en ullboll. Helt otroligt! 

1 dec. 2010

Lägesrapport

Taket i nya toaletten: klart. Nästa byggprojekt: taket i klädkammaren. Sen ska båda rummen spacklas. Sen är det ju i princip tapeter som fattas.

I går bar vi in det sista fönstret som Therese hämtat i Nor. Snickarna har lovat återvända tidigast i morgon (torsdag) eftermiddag. Jag gissar på efter helgen. Under tiden har vi sex meter byggställning utanför gaveln. Den är tydligen nyckeln till en lyckad fönster- och skorstensinstallation. Jag vet inte riktigt vad den kostar, men nu står den där. Jag vet dock hur jobbigt det var att skotta all snö som var i vägen för den.

Therese har grundmålat vangarna på trappan, i övrigt är det sjukt mycket lister kvar att måla, de är bara inte uppsatta än.

Vi väntar även på elektrikern som ska komma och elektrifiera allting. Han skickade en ny räkning i dag. Den klargjorde att vi betalat ungefär 5000 för mycket på förra fakturan då han råkat lägga till ROT-avdraget i stället för att dra bort det. Vi betalade glatt.

Och där är vi. Bilder? undrar ni. Nä, säger vi. Inte den här gången.

Eller jo, en bild på vår efterlängtade Olona går väl alltid ner.

Olona med syrran Cecina. Foto: Kicki Eriksson.