Listigt Niklas!

Lister och åter lister. Hur många meter behöver man egentligen? Har någon någonsin räknat rätt? (Läs: inte köpt på tok för lite?) Att jobba med ett sådant precisionsarbete som att sätta lister, socklar, etc. i ett gammalt hus som detta kan vara ett helvete. Taket är satt i någon slags vågform och väggarna skjuter iväg åt olika håll som Olonas morrhår. Och den där kniven som jag slängde med när jag var på bygghandeln ("...och så måste han köpa en kniv och en tumstock varje gång han handlar.") får visa vad den duger till. Men det blir fint till slut, även om det är ett frustrerande pillergöra med alla små vinklar och vrår. Speciallösningar är praxis, inte går det att undvika att komma på sig själv med vänsterhanden sakta rivandes i skäggstubben eller högerhanden gnidandes i det saltsvettiga nackskinnet.

Jag orkade inte gå ut igen och ta bilder på listverket utan ni får hålla er till godo med lite "gamla" bilder från dagarna som gått sedan sist. Av gullighetstekniska skäl är många av bilderna av kattkaraktär, vi ber om ursäkt för detta.

"Jag vill följa med!"

Här tycker Olona om att sova. Denna lyxiga apartement är högt och centralt belägen med utsikt över  eventuell bespisning samt lek. Den erbjuder dessutom kringelformad-sovställning-stöd.

"Kan jag hjälpa till?"

Kolla vi jobbar på huset också. Lägger golv till exempel. Det gick bra i enlighet med devisen "hur svårt kan det vara?". Inte särskilt, visade det sig.

Målning, vår ständiga följeslagare. Som en ond ängel på ena axeln sitter penseln i lacknaftan och pockar på vår uppmärksamhet.

Olona fick komma ut i snön för första gången i dag.

Det var spännande.

Men lite läskigt.

Och spännande.

Men lite läskigt.

Och framför allt var det väldigt skönt att komma in i värmen efteråt.

Vinterpromenaden finns även på skakig oskarp film.



I morgon ska jag köpa fler lister. Tjoho.