Kommentera fungerar...

Nu!

Lata torpare...

...skjuter inga möss. Som det gamla djungelordspråket lyder.

I morgon kommer byggmaterial en masse. Skivor och reglar och grejer. Det ska bäras in undan väder och vind. Det blir alldeles lagom kul.
Planen inför helgen är annars att städa bort det gamla så att man kan få in det nya. "Biblioteket" ska få nytt golv innan trappan kan byggas på plats. Ja det ska även få väggar och tak, nytt och fräscht. Nytt trägolv ovanpå det gamla trägolvet, ny pärlspont i taket ovanpå den gamla pärlsponten i taket, och så nya väggskivor utanpå de gamla väggskivorna. Som att ömsa skinn, fast tvärt om. Och ett rum i stället för en orm, ja ni fattar.

Fri aktivitet på torpet

Vi tog det lugnt en kväll. Jag spelade gitarr, Therese valde låtar. Väldigt skönt att bara vara och låta det andra vara.

I morgon kan ni läsa en krönika från undertecknad på ämnet Fernlunda i Söderhamns-Kuriren.

Slagme... Mejs... Huggmejsel!

Jag har köpt en huggmejsel i dag. I går visste jag inte vad en huggmejsel var. Om jag ska vara helt ärlig visste jag inte det när jag gick in i huggmejselaffären (som också är lasagneplatteaffären). Huggmejsel var dock ett utmärkt verktyg för att slå bort puts med på skorstensmuren. Therese har jobbat på bra med detta medan jag gjorde det betydligt manligare arbetet med kofoten.
Nu är nästan tre fjärdedelar av den gamla gavelytterväggspanelen nere. Och ungefär tre fjärdedelar av mina ögon... öhm, eyeballs, var täckta med sågspån efter att jag sågat av skiten upptill. Stå på stege och balansera och upp med cirkelsågen över huvudet och försöka träffa rätt och hålla andan och titta bort.
Det är inte det roligaste jobbet hittills. Riva väggen alltså. Det är betydligt mer underhållande att bygga än att riva, det är kontentan av hittillsvarande (?) övningar.
Jo, och golvvärmen fungerar nu. Fantastiskt på alla sätt.
I morgon: mer panel ska ner, mer puts ska bort. Vi skjuter således upp städandet ett slag till.

Kolla, alltså ba kolla.

Therese vs gipsskivorna 1-0

Niklas drog till jobbet i morse och sa att jag kunde försöka få ner gipsskivorna i bibliotekstaket under dagen. Jag försökte skjuta på det (tvättade, städade, krattade vedbacken, promenerade istället...) eftersom jag såg hur Niklas fick slita med borrmaskin, hammare och kniv häromdagen. Men så till slut stegade jag in i rummet. Och titta så fint det blev efter att jag gått loss på gipsskivorna (och det var inte ens svårt!):

Till höger i bild kan ni även se det gamla boet som hästmyror har gjort någon gång (tack och lov så bor de inte kvar!). Den stocken ska bytas ut, men det problemet lämnar vi till våra fina snickare.

Vår soffa blir just nu misshandlad. Egentligen borde den inte ha ens fått följa med från lägenheten men så blev det och ingen verkar vara intresserad av att ta över den. Och vi vill absolut inte ha den i vårt nya vardagsrum! Så just nu fungerar den som förvaring för verktyg och pall att stå på när jag ska nå taket i biblioteket. Kanske att den får följa med till soptippen nästa helg... om ingen är intresserad?

Vem av oss har råttfobi, egentligen?

Igår beställde Niklas en "elektronisk avskräckare för möss och råttor". Jag vill redan nu poängtera att det här var på Niklas initiativ, det var inte min idé. Så jag undrar vad det är för monsterråtta han har hört/sett som han inte berättat om?! Och vem av oss som har råttfobi egenligen.

Dock har vi ( eller Niklas, jag går inte i närheten av fällorna) fångat tre stycken äckliga gnagare i kattvinden. KNAPPT EN METER FRÅN VÅR SÄNG! Så jag tvingar Niklas att sätta upp mer silvertejp runt den dörren och alla andra tänkbara hål (egentligen finns det inga hål in till sovrummet, men för mig känns bättre att se silvertejp runt alla dörrar, lister och trösklar).

Så medan Niklas springer runt och placerar ut mer gift, gillrar fällor med jordnötter och tömmer fällorna, googlar jag på Sibirisk katt och drömmer lite. Vi ska besöka ett testhem för såna där söta kissemissar och se om Niklas tål de. Om han tål de ska vi ge oss själva en dyr julklapp. Och en väldigt söt råttjägare.

Kolla vilken hjälte

Det finns alltid ett men

I dag var det dags att riva lite i taket i biblioteket. Gipsskivor = ny erfarenhet. Och jag hade gärna varit utan den erfarenheten. Gipsdamm i håret och under tröjan, gipsflisor i ögonen och en massa små bitar på golvet som någon (läs jag, för Niklas ska alltid göra något annat mycket svårare med någon teknisk maskin när det är dags för städning) måste plocka upp och lägga i sopsäckar.

Och under gipsskivan fanns en tunn spånplatta (eller vad det nu kan heta) och under den fanns pärlspont! Men (det finns alltid ett men i det här huset) någon har någon gång fått för sig att grönmålad pärlspont är otroligt snyggt och så har tiden gjort sitt och brädorna glidit isär. Så nej, det får bli nytt tak där istället.

Sen har vi börjat fundera på ett annat projekt. Nämligen att riva fram tegelstenarna vid murstocken i biblioteket. För någon gång har det stått en kamin eller nått där, men som alltid så har någon tyckt att det är väl onödigt och nu är det vit puts på allt och kaminen borta. Men vi har kikat och det finns röda tegelstenar där bakom. Jag har redan gått igång som Ernst på vilken stor ljuslykta jag skulle ha där som ger fint sken på tegelstenarna och så alla böcker runtomkring. Och sen är det förmodligen samma sak i rummet ovanför...

Och så var det det här med fashion inom renovering...

Fyndhörnan

...det vill säga det som pre-utbyggnaden var hörnet mellan baksidan och södra gaveln. Där hittade jag i går, bland mängder och åter mängder av myrtuggad timmerstock (finfördelat spån), ett litet musskelett.
Jag kunde inte bestämma om det var äckligt eller gulligt. Men det såg ut ungefär såhär (fast mindre).

Expertutlåtande

Anticimex, som jag tidigare berättat om, är bra. Tycker jag. Speciellt när de säger att det är lugnt, inget att oroa sig över. Då blir jag glad.

Hästmyror, däremot, tycker jag inte om. De är inte mina vänner kan man säga.

De är inte ens söta.

Ytterligare en kväll på gym Fernlunda

När vi letade hus sa vi: Vi ska nog ha ett hus där vi bara behöver byta tapeter. Och kanske lägga om något golv så det blir snyggt. Resten ska vara klart.

Vi gick på visning i Tosätter och konstaterade: Det mesta är ju redan fixat. Badrummet är klart, taket är bytt. Och det är ju inte alls mycket kvar att göra i utbyggnaden, det går snabbt.

Så vad har vi gjort varje lediga stund sedan vi blev husägare? Jo, vi har lagt isolering, slitit loss plastmatta, rivit ner spånskivor och nu senast rivit ner panel på en vägg som ska bli innervägg. Och vi konstaterar: Det enda vi inte behöver åtgärda är badrummet och taket. Annars kommer vi vara och snickra i varje rum. Och dessutom fixa något med infiltrationen till avloppet. Och fixa till gräsmattan, och fixa staketet, och fixa en carport med fin parkering...

Och vi som skulle ha ett färdigt hus där vi bara skulle byta tapeter.

Jag tycker att det är för lite fashion inom den här renoveringsbranschen. Så jag matchar den röda Hultafors-kofoten med en röd Haglöfs-fleecetröja.

Ernstskt!

Här trodde jag att jag hade kommit på ett nytt ord, och dessutom slagit konsonantrekord. Men det gav 77 träffar på Google och är alltså enligt Björkmans första lag om nya ord långt ifrån nytt. Dessutom var en av träffarna inskicakde nyord till Språknämnden, 2005. Bah.

Ernstskt. Det är till och med svårt att stava på tangentbordet.

Kusar...

...som det kallas här i södra Sverige. Efter ett intensivt rivningsarbete och minst lika frenetiskt googlande har jag (och Therese, enligt henne) konstaterat att det vi hittat i en av timmerstockarna i den gamla gavelväggen (nu innervägg mot utbyggnaden) mest troligt är ett hästmyrbo. Eftersom det inte syntes till några små - citat - "äckliga djur", kan vi konstatera eller åtminstone hoppas att de inte längre huserar i vår vägg. För enligt diverse sidor på nätet om detta kan det vara ett veritabelt helvete att bli av med dem då man måste hitta och utrota "moderboet"(och här nånstans tonar vi in imperial march från Star Wars - bom bom-pa-bom...) vilket kan vara beläget någonstans inom en tio meters radie från huset och endast kan hittas via den typ fem centimeter stora öppningen i en stubbe. Yeeez Louise. Vi har skogen som närmaste granne, inom tio meter - ja.

För säkerhets skull ringer jag ett oroat samtal till Anticimex (vår största ledsagare i den mörka verkligheten) och får förhoppningsvis lugnande och otroligt giftig besprutning av väggen. Jag hoppas på stor dödskalle på burken.
Detta är alltså gratis (peppar, peppar) genom vår villaförsäkring.

Larsson, out.

PS. Det är inte personen på bilden som skrivit brevet.

Stundtals överväldigande

Man tänker att det är lätt fixat, det och det, och det, och så det. Det blir mycket till slut. Och man tänker att det är okej, man får ta det i etapper, kan inte vänta sig att allt ska vara klart på en gång. Men så måste en sak vara klar för att en annan ska kunna påbörjas, och till slut kan man inte göra nåt för allt annat måste göras först. Och under tiden bor man i två rum varav båda är proppfulla med ouppackade kartonger, möbler på hög och saker man ännu inte förmått sig att kasta.
Men visst är det härligt ändå, med träningsvärk, mögelångest och shoppingturer som inte riktigt ger nåt för man glömde ta mått och glömde kolla det och det.
Äh, pessimisten har talat.
Nu riva golv.

För de nyfikna...

... så kommer bilder på Fernlunda här. I alla fall utifrån.

Huset sett från vägen. I det lilla huset till höger i bild så bor mössen. Eller bodde. De är nog utrotade vid det här laget.

Och så huset från andra sidan. Här är det tänkt att det ska bli en veranda någon gång i framtiden. Observera våra otroligt snygga markrör som ligger på gräsmattan. De ska grävas ner nån gång nästa vår.

I dag köpte jag äntligen ett par riktiga arbetsbyxor. Så nu kan jag också leka hantverkare. Ikväll är det jag som river ut golvet i det blivande biblioteket.

Så var lyckan förstörd

Efter att vi fångat flertal husmöss i vedboden fick jag nog och ringde efter en expert som mer än gärna placerade ut gift. Han konstaterade att de verkade hålla till i vedboden, och att de inte var så väldigt många.

Så jag började känna mig trygg, slappnade av och släppte garden lite. Spanade inte längre efter de där små gnagarna.

Tills ikväll. Jag hade händerna fulla med ren tvätt, kom halvvägs upp i trappan då min mössradar gick igång. Framför mig låg några små svarta lortar.

- Niklas.... NIKLAS! Det är råttskit här!

- Du inbillar dig bara.

Han kom upp i trappan, böjde sig ner och tittade.

- Åh fan.

Då gick jag ner och satte mig vid köksbordet, drog upp benen under mig på stolen. Framför mig såg jag hur de där mössen kommer anfalla mig i sängen när jag sover, hur de kommer springa kors och tvärs, klättra på väggarna och ta över huset helt.

Niklas vet att min råttfobi inte är att leka med. Så han har ägnat kvällen åt att täta alla små springor i tak och golv, en dörr till en kattvind är numera inklädd i silvertejp.

Imorgonbitti kommer snickaren, då måste jag övertyga honom att vi måste riva trappan NU och bygga det där nya rummet åt varmvattenberedaren, för det är nog där de där äckliga sakerna har tagit sig in.

Och nej, jag kommer inte sova mycket i natt.

Carry that weight...

Jag kom hem till två pallar byggmaterial. Golv, 80 kvm och tak, nåt liknande.
Som tur var fanns Lennart på plats för bärhjälp. Han påstod sig vara van att bära liknande paket, jag undrar var han fått den vanan...

Kolla. Therese är så sjukt stark.

För övrigt fick vi inte als i gång någon golvvärme i går. Förmodligen var det inte elpatronen utan termostaten som var paj. Så tji fick vi. Och kallt är det fortfarande om fossingarna.

Vi satsar våra slantar på en kamin i helgen i stället. Eller bankens slantar, rättare sagt.

Efterfrågan

Jag har märkt av en viss efterfrågan, dels från nyfikna vänenr, men mestadels från mitt och Thereses egon, att publicera fortlöpande information om livet i Fernlunda. Eller "på Fernlunda", jag är osäker, inte helt färdigutbildad i hälsingedialekternas särarter.

Dagens uppdatering tillkännager:

1. I kväll får vi i gång golvvärmen i badrummet. Jag kan säga att kombinationen 2 grader varmt på natten, nakna fötter, tidig morgon på stengolvet utan golvvärme inte är någon höjdare.

2. Jag har köpt ett galler att täcka det öppet gapande hålet i grunden med. Det är egentligen ett galler för lagning av rosthål på bilkarosser med hjälp av Plastic Padding. Men det var vad Forsells hade att erbjuda i form av böj-/formbara metallgaller. Vi får se hur det går att forma till så att det sitter kvar.
Det är för övrigt vid detta hål i grunden jag fångat flest möss. Tyvärr bara näbbmöss, dessa små söta stackare. Jag lånar en aktuell bild från svärfars Facebook för att illustrera ungefär hur mina fynd sett ut.



3. En dag kvar till Internet, om man ska tro Telia. Och det ska man ju inte.

4. En dag kvar till leverans av golv och innertak till utbyggnaden. Om man ska tro snickaren. Jag låter det vara osagt huruvida man ska eller inte ska lita på honom.

5. I går fick vi besök av trappmakaren. En klurig äldre man från Njutånger. Fantastiskt med riktiga proffs. det tog honom en fem skunders titt på vår gamla trappa för att konstatera vilken trappfabrik som tillverkat den en gång i tiden.
Han föreslog att vi kunde lyxa till det med ett rundat slutsteg, "Mycket tjusigt" sa snickaren. "Dyrt?" Tänkte vi, "Mja, jag brukar lägga till en timmes jobb för det... Alltså 260 kronor."
Konstaterande: Begreppen "dyrt" och "billigt" är relativa.