Det finns alltid ett men

I dag var det dags att riva lite i taket i biblioteket. Gipsskivor = ny erfarenhet. Och jag hade gärna varit utan den erfarenheten. Gipsdamm i håret och under tröjan, gipsflisor i ögonen och en massa små bitar på golvet som någon (läs jag, för Niklas ska alltid göra något annat mycket svårare med någon teknisk maskin när det är dags för städning) måste plocka upp och lägga i sopsäckar.

Och under gipsskivan fanns en tunn spånplatta (eller vad det nu kan heta) och under den fanns pärlspont! Men (det finns alltid ett men i det här huset) någon har någon gång fått för sig att grönmålad pärlspont är otroligt snyggt och så har tiden gjort sitt och brädorna glidit isär. Så nej, det får bli nytt tak där istället.

Sen har vi börjat fundera på ett annat projekt. Nämligen att riva fram tegelstenarna vid murstocken i biblioteket. För någon gång har det stått en kamin eller nått där, men som alltid så har någon tyckt att det är väl onödigt och nu är det vit puts på allt och kaminen borta. Men vi har kikat och det finns röda tegelstenar där bakom. Jag har redan gått igång som Ernst på vilken stor ljuslykta jag skulle ha där som ger fint sken på tegelstenarna och så alla böcker runtomkring. Och sen är det förmodligen samma sak i rummet ovanför...

Och så var det det här med fashion inom renovering...