Så var lyckan förstörd

Efter att vi fångat flertal husmöss i vedboden fick jag nog och ringde efter en expert som mer än gärna placerade ut gift. Han konstaterade att de verkade hålla till i vedboden, och att de inte var så väldigt många.

Så jag började känna mig trygg, slappnade av och släppte garden lite. Spanade inte längre efter de där små gnagarna.

Tills ikväll. Jag hade händerna fulla med ren tvätt, kom halvvägs upp i trappan då min mössradar gick igång. Framför mig låg några små svarta lortar.

- Niklas.... NIKLAS! Det är råttskit här!

- Du inbillar dig bara.

Han kom upp i trappan, böjde sig ner och tittade.

- Åh fan.

Då gick jag ner och satte mig vid köksbordet, drog upp benen under mig på stolen. Framför mig såg jag hur de där mössen kommer anfalla mig i sängen när jag sover, hur de kommer springa kors och tvärs, klättra på väggarna och ta över huset helt.

Niklas vet att min råttfobi inte är att leka med. Så han har ägnat kvällen åt att täta alla små springor i tak och golv, en dörr till en kattvind är numera inklädd i silvertejp.

Imorgonbitti kommer snickaren, då måste jag övertyga honom att vi måste riva trappan NU och bygga det där nya rummet åt varmvattenberedaren, för det är nog där de där äckliga sakerna har tagit sig in.

Och nej, jag kommer inte sova mycket i natt.