Sommarhänder

...är tydligen jordiga och fulla av färgfläckar, och förstås färgade av solen.

Utomhussäsongen har börjat i Tosätter och Fernlunda spelar förmodligen i den mest ambitiösa divisionen, den där så mycket ska hinnas med innan hösten att jag inte vet var jag ska starta. Ska jag plocka upp spaden eller penseln eller krattan eller spettet eller måttbandet eller gräsklipparen eller bilnycklarna och åka in till stan och köpa virke och köpa den prylen och den prylen... Pust.

I dag var vi båda lediga och målade, och målade, och målade. Åtminstone tills en stund innan solen nådde runt hörnet. Jag har återigen fått vara klätterapan som ränner upp och ner för stegen. Den här gången till stegens maximala längd, vilket inte alls var särskilt trevligt.

Så, en bildkavalkad från veckan som gått.

Olona har blivit något av en mästare på att fånga möss och sorkar. Sorkar är det nog mest, jag har efter vissa efterforskningar på Wikipedia kommit fram till att det rör sig om den här lille gynnaren:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Microtus_agrestis
Hur jag kan veta det? Jo för att jag vägde den som hon släpade in och dödade på köksgolvet.
Den vägde 50 gram och borde således vara en hane.

Sommarhand.

När man ändå gräver kan man ju passa på att göra lite fint.

...för sten fanns det gott om i marken. Och stora var de.

Varför jag gräver? Jo för att vi (jag) fått för mig att vi ska leda bort regnvattnet från tomten.

Mitt målande når nya höjder. Therese tog inte bara den här bilden, hon målade också.

Jag hittade den här bilden i min kamera. Therese är särskilt förtjust i de här smörbollarna (?).

Den här bilden har några månader på nacken, men jag tappade först bort den, sen har jag inte kommit mig för att blogga överhuvudtaget, så här är den. Tyvärr (pappa) är den ju en stående bild som du ser så kanske inget lysande skrivbordsunderlägg. Den är heller inte tagen med Moses i fokus, även om man skulle kunna säga att han är huvudpers... öh, hunden.