29 jan. 2011

Hur svårt kan det vara?

...är mitt ständiga motto under den här renoveringen. Och när det nu till slut blev dags för tapetsering passar det bättre än någonsin. För svaret är allt som oftast: inte särskilt. Det här var inget undantag. Efter några missar i början är jag nu fullfjädrad tapetserare. Eller, okej, det blir inte perfekt, men det blir. Och fy h*vete va skönt att det blir till slut.

Dessutom tog jag en avstickare efter lunch och satte fast spröjsen på de små fönstren på gaveln. Tänkte att det vore bra att passa på medan vi har byggställningen som skulle hämtats för snart en månad sen.

Och medan orkanen Gertrud passerar utanför fönstret slänger jag in några bilder från tapetseringen.

Kaksmet, eller tapetklister.

En som vill vara med.

Ett aningen oortodoxt tapetseringsverktyg.

En som vill vara med; "Lite till höger husse, ser du bubblan där?"

En som vill...

...vara med.

Finlir.

Grönt är skönt.

En som får vara precis så med som hon vill.

5 kommentarer:

  1. På sista bilden undrar man ju nästan om det är matte eller kisse som varit magsjuk i helgen...

    SvaraRadera
  2. Vad fint det ser ut att bli!!! Hi hi, verkar som om Olona varit med huvudet i tapetklistret ;-)

    SvaraRadera
  3. Nu är det ju så att den sista bilden inte alls är tagen i helgen då matte var magsjuk, den togs för någon vecka sen.

    Och ja, Olona var nära tapetklistret ett par gånger. Tänk att allt som vi säger nej till ska vara så spännande... :)

    SvaraRadera
  4. Vilken fin färg på väggarna! I like :)

    SvaraRadera
  5. P.S. Lägg märke till att jag nyss KOMMENTERADE, som ni bad om ;) D.S.

    SvaraRadera